Allmänna konsumtionsvaror

Produktinformation, bruksanvisningar och varningar

Bruksanvisningen styr konsumenten till att använda konsumtionsvaran på ett säkert sätt och på det sätt som tillverkaren har planerat. Riskerna i konsumtionsvaror bör dock i första hand avlägsnas med produktdesign, eftersom bruksanvisningar endast är ett sekundärt sätt att minska riskerna.

De anvisningar och varningar som är väsentliga med tanke på säkerheten ska utfärdas konsekvent och i den ordning i vilken konsumenten ska agera. Bruksanvisningen ska ges till konsumenten på papper, men kan dessutom vara tillgänglig i elektronisk form.

Anvisningarna och varningarna kan hjälpa konsumenterna att märka att en konsumentvara inte är lämplig för alla. Till exempel bör produkter som tilltalar barn och som inte är avsedda för barn märkas med en uppmaning att hålla produkten utom räckhåll för barn. Produkter som inte är lämpliga för barn får inte heller utformas så att de tilltalar barn.

Tillverkaren utarbetar konsumtionsvarans bruksanvisningar. Importören och distributören kontrollerar bruksanvisningarna och att de innehåller anvisningar som är väsentliga med tanke på säkerheten på ett klart och begripligt sätt på finska och svenska. Informationen kan också ges med välkända symboler om användningen av symbolerna inte försämrar säkerheten. Om det är möjligt att konsumenten inte känner igen bruks- och varningssymbolerna, ska de åtföljas av text.

Information och märkningar

De uppgifter som ska ges om allmänna konsumtionsvaror regleras i konsumentsäkerhetslagen (920/2011) och i den så kallade informationsförordningen (613/2004). Uppgifterna som ska ges om konsumtionsvaror kan bli föremål för ytterligare krav från annan lagstiftning och närmare bestämmelser om utlämnande av uppgifter om produkter som omfattas av speciallagstiftningen kan utfärdas i speciallagstiftningen i fråga. 

Innan konsumenten skaffar en konsumtionsvara ska konsumenten kunna bedöma om varan kan användas på ett säkert sätt och om den lämpar sig för det ändamål för vilket konsumenten skaffar den. För utvärderingen behöver konsumenten information om produkten.

Följande information ska anges om konsumtionsvaran 

• namn på tillverkare, kontraktsgivare eller importör
• namn enligt handelssed
• Allmänt namn, såsom "linjal" eller "handsåg". Om det är uppenbart vad en konsumtionsvara är, behöver namnet enligt handelssed inte anges. En linjal som säljs utan förpackning visar till exempel att den är en linjal. 
• Namnet enligt handelssed får inte ge konsumenten en felaktig bild av konsumtionsvaran. Till exempel ett kärl som inte är lämpligt för uppvärmning av mat ska inte kallas ugnsform, eftersom det ger konsumenten en felaktig uppfattning om att kärlet är lämpligt för uppvärmning. 
• Det är inte möjligt att kringgå speciallagstiftningens krav med ett namn enligt handelssed och kalla en produkt för något som den egentligen inte är. En prydnadslykta ska till exempel inte kallas stormlykta. 
• Att beskriva produktens egenskaper med ett namn enligt handelssed kan också påverka vilken lagstiftning som gäller för produkten. Exempelvis en reflexmössa måste uppfylla kraven på personlig skyddsutrustning, eftersom produktnamnet antyder att den är en reflex.

Utöver de ovan nämnda ska konsumtionsvaran åtföljas av uppgifter som är väsentliga för en säker användning av varan. Företaget ska bedöma vilka uppgifter konsumenten behöver för att kunna använda produkten på ett säkert sätt. I informationsförordningen finns en icke-uttömmande, exemplifierande förteckning över uppgifter som kan vara relevanta för säkerheten och för att avvärja fara beroende på produkten: 

• information om konsumtionsvarans sammansättning
• information om innehållets omfattning
• Med tanke på säkerheten kan det vara nödvändigt att ange innehållets omfattning, till exempel för att bedöma om första hjälpen-utrustning eller utrustning som behövs i en nödsituation är tillräcklig.
• tillverkningsbeteckning eller annan information som behövs för att identifiera eller vid behov spåra konsumtionsvaran
• Vid tillverkningen av en produkt kan det också uppstå fel, varvid beteckningen skiljer det parti som inte överensstämmer med kraven från andra partier.
• anvisningar om montering, installation och andra motsvarande omständigheter samt eventuell information om att montering, installation eller andra motsvarande arbeten som hänför sig till konsumtionsvaran förutsätter tillräcklig kompetens eller annars tillräcklig yrkesskicklighet
• Exempel: Beakta brandsäkerheten vid placeringen av en badtunna med träuppvärmning. 
• anvisningar om användning och förvaring av konsumtionsvaran
• Exempel: Förvaras skyddad mot ljus.
• varningsmärkningar och anvisningar som är nödvändiga för användning av personlig skyddsutrustning som behövs för en säker användning av en konsumtionsvara
• Varningsmärkningarna ska tydligt skilja sig från annan information, såsom monteringsanvisningen eller marknadsföringsmaterialet.
• Vid behov ska konsumenten instrueras att använda exempelvis hörselskydd. 
• anvisningar för underhåll, tvätt, rengöring och skötsel av en konsumtionsvara
• anvisningar om hur en konsumtionsvara tas ur bruk och förstörs
• Exempel: Sortera till plastinsamlingen. 
• information om eventuella risker i samband med att varan används och förstörs.
• Exempel: Får ej bortskaffas genom förbränning.

Det räcker inte att dessa uppgifter bara är synliga vid ändan av butikshyllan eller i nätbutiken. Konsumenten skall också uppmanas att bevara sådana uppgifter som behövs för att förhindra fara som orsakas av konsumtionsvaran, om uppgifterna inte finns på konsumtionsvaran.

Uppgifterna ska anges på konsumtionsvaran eller om de inte klarnar utan att man öppnar konsumtionsvarans förpackning, ska de anges på förpackningen. Uppgifterna kan anges på en separat lapp som bifogas konsumtionsvaran om 

• förpackningen är för liten för att informationen ryms på den
• förpackningen är inte lämplig för tillhandahållandet av information 
• det inte finns en förpackning. 

När det gäller mycket små bulkvaror kan det räcka att informationen är tillgänglig för konsumenterna i omedelbar närhet av konsumtionsvaran på försäljningsstället och att informationen ges till konsumenten på en separat lapp i samband med köpet. 

Uppgifterna ska ges tillsammans med produkten på ett tydligt sätt på finska och svenska enligt vad som förutsätts i språklagen (423/2003). Konsumenten ska kunna läsa informationen utan svårighet och utan hjälpmedel. Textens tydlighet påverkas till exempel av fontens storlek och typsnitt samt av färgskillnaderna i botten. Ju viktigare säkerhetsinformationen är, desto mer synlig och tydlig måste den vara.

Informationen får inte vilseleda konsumenten att använda en konsumtionsvara på ett sätt som den inte lämpar sig för. Till exempel de osanna påståendena om ansiktsmaskernas skydd kan till exempel utgöra en fara för användaren om masken inte uppfyller kraven på personlig skyddsutrustning. 

Näthandelsprodukter omfattas av samma informationskrav som andra konsumtionsvaror. Vid näthandel ska uppgifterna lämnas innan en konsumtionsvara beställs och visas upp i samband med konsumtionsvaran. För allmänna konsumentvaror från länder utanför EU gäller samma märkningskrav som för varor som tillverkats inom EU. Uppgifterna ska också anges om begagnade konsumtionsvaror samt om avgiftsfria konsumtionsvaror, såsom reklamgåvor och biprodukter.

Man behöver inte ange ursprungslandet för en allmän konsumtionsvara, men ofta är det av intresse för konsumenterna. Ytterligare information om konsumentens rättigheter finns på Konkurrens- och konsumentverkets webbplats www.kkv.fi/sv/. 

CE-märkning

En produkt får förses med CE-märkning endast när detta förutsätts i lagstiftningen. Konsumtionsvaror som endast omfattas av allmän lagstiftning om konsumentsäkerhet får inte förses med CE-märkning. 

Ytterligare information om CE-märkning finns på Tukes webbplats och information om produktgruppsspecifika bestämmelser som kräver CE-märkning på kommissionens webbplats. 

Spårbarhet

Utöver namnet på tillverkaren, den som låtit tillverka produkten eller importören rekommenderas att man på konsumtionsvaran lägger till exempelvis partinummer eller någon annan identifiering med vilken man kan identifiera produkten och dess tillverkningsparti. 

Det kan uppstå fel i tillverkningen som medför allvarlig fara, varvid man kan bli tvungen att samla in konsumtionsvarorna från marknaden eller från konsumenterna. I sådana fall är det bra om en konsumtionsvara eller dess förpackning åtföljs av en spårbarhetsuppgift som gör det möjligt att skilja den från andra. I sådana fall kan åtgärderna till och med begränsas till ett visst parti produkter, beroende på faran. Om ett defekt produktparti inte kan särskiljas från andra partier, kan åtgärderna behöva utvidgas till alla partier.