Allmänna konsumtionsvaror

Riskbedömning

Vid riskbedömningen bör man ta hänsyn till alla faktorer som påverkar en säker användning av produkten, såsom

• användningsändamål
• förväntade användningssätt och förhållanden
• risksituationer och risker i samband med användningen av produkten
• eventuell felaktig användning (användningssätt eller -ändamål som tillverkaren inte har avsett att produkten ska användas för)
• användargruppen och dess särskilda egenskaper som kan utsätta den för risker, till exempel barn.

Konsumentsäkerhetslagen ställer inga detaljerade krav på produktens egenskaper.

Vid bedömningen av en produkts säkerhet kan man utnyttja nationella och internationella standarder samt Europeiska kommissionens rekommendationer eller tillsynsmyndighetens anvisningar samt testanstalter. Om det inte finns någon standard för en produkt, kan exempelvis standarder för andra motsvarande produktgrupper användas riskbaserat i tillämpliga fall. 

Tukes har till exempel tillämpat standarden för nappkedjor vid bedömningen av säkerheten hos barnavårdsartiklar som inte är nappkedjor, men som till sitt användningsändamål motsvarar en nappkedja. Barnavårdsartikeln ifråga är ett band som är avsett att till exempel fästa en pipmugg vid matstolen så att barnet inte kan kasta pipmuggen på golvet. Standarden för nappkedjor gäller i princip inte för ett sådant band, men eftersom bandets användningsändamål och användningssätt motsvarar användningen av nappkedjor, ansågs ett avsevärt långt band medföra samma risk för strypning som en alltför lång nappkedja. 

Företaget ansvarar för produktens säkerhet och riskbedömningen. Företaget är skyldigt att känna sina produkter och riskerna som är förknippade med dem. Riskbedömningen är en del av produktdesignen. 

Undanröjande av risker 

Företaget kan inte välja om det avlägsnar risker med tekniska lösningar eller med märkningar enligt lagstiftningen. I första hand ska riskerna minimeras med hjälp av tekniska lösningar. Bruksanvisningen och varningar är den sekundära metoden. 

När det gäller produkter som utgör en viktig del av konsumenternas vardag kan man i viss mån acceptera kontrollerade risker. Det finns produkter som medför risker för användaren, men som inte medför en särskilt stor eller svårförutsägbar fara, om de är:

• rätt utformade och tillverkade
• försedda med tillämpliga märkningar och bruksanvisningar, samt
• används noggrant av en lämplig användargrupp 

En yxa är ett bra exempel på en produkt där möjligheten för en allvarlig olycka är stor vid användning. Men under vissa omständigheter är den ett nödvändigt och användbart verktyg. Många tillverkare har bland annat gjort produktutveckling när det gäller att fästa bladet vid skaftet, så att bladet inte under några omständigheter lossnar. Skaftets form är sådan att den ger ett stadigt och hållbart grepp. En kniv måste också vara vass för att den ska fungera som planerat och elden i ett ljus ska brinna på ett ändamålsenligt sätt. 

I allmänhet är risker inte godtagbara när det gäller produkter som inte är nödvändiga eller som är mindre viktiga i vardagen, exempelvis prydnadsföremål. För sådana här produkter kan den kvarstående risken inte undanröjas med bruksanvisningar och varningar, utan produkten ska planeras och tillverkas så att den är säker.

När det till exempel gäller en prydnadsoljelampa räcker det inte med en varningstext, utan lagstiftningen kräver en teknisk lösning för att förhindra att barn kommer åt oljan i lampan.

När en produkt utgör en risk

Om ett företag får kännedom om att en konsumtionsvara medför fara, måste företaget omedelbart vidta åtgärder för att undanröja faran och underrätta myndigheterna om saken. 

Företaget bör förbereda sig på att hantera en risksituation som produkten medför redan i förväg genom att utarbeta en handlingsplan för situationen. Förberedelserna kan till exempel genomföras som en del av ett kvalitetssystem. Det är enklast att göra upp en skriftlig plan eller anvisningar för företaget om hur man hanterar produktreklamationer och hur man reagerar på produkter som kan orsaka fara.

Kvalitetssystem/Ledningssystem

Även om ett företag som distribuerar allmänna konsumentvaror inte måste införa ett kvalitetssystem, kan användningen av ett sådant system vara till stor nytta för företaget. Med kvalitetssystem avses i praktiken ett system för ledning av hög kvalitet.

I det moderna kvalitetstänkandet talar man oftast om ett ledningssystem i stället för ett kvalitetssystem, eftersom erfarenheten har visat att inrättandet av en separat kvalitetsorganisation i företaget inte alltid tjänar sitt syfte. Man har konstaterat att ett system där kvaliteten utgår från ledningen och förbinder alla skeden i processerna till en högkvalitativ affärsverksamhet och en kontinuerlig utveckling av verksamheten är bättre.

Det finns flera färdiga modeller och hjälpmedel som kan användas vid införandet av ett kvalitetssystem, såsom standardserien ISO 9000 som behandlar ledningen av organisationernas verksamhet när det gäller kvalitetsstyrning och kvalitetssäkring.

Om en produkt inte uppfyller de krav som ställs i lagstiftningen och utgör en risk för hälsa, säkerhet eller miljö, ska företaget

• omedelbart upphöra med försäljningen av produkten och vid behov dra tillbaka produkten från marknaden, det vill säga från alla steg i distributionskedjan
• utan dröjsmål underrätta Tukes om produkten som orsakat risken och om de åtgärder som vidtagits i fråga om den. Företaget kan göra anmälan via formuläret som finns på Tukes webbplats eller skicka en anmälan till Tukes registratorskontor.
• lämna in en anmälan om den produkt som medför fara och de åtgärder som hänför sig till den till de behöriga myndigheterna i de EU- och EES-länder där produkten har saluförts. Anmälan kan till exempel göras via Product Safety Business Alert Gateway-systemet.
• samla in produkterna som orsakar allvarlig fara från konsumenterna och andra slutanvändare och informera distributörer, konsumenter som redan köpt produkten och andra slutanvändare om saken.

En allvarlig risk kräver snabba åtgärder och uppföljning från företagets sida, även om effekterna inte uppträder omedelbart. Företaget ansvarar för tillräckliga åtgärder i rätt tid även om företaget har gjort en anmälan till myndigheterna. Företaget ska vidta nödvändiga åtgärder på eget initiativ.

Beaktande av felaktig användning

Företaget måste bedöma vilka bruksanvisningar konsumenten behöver för att kunna använda konsumtionsvaran på ett säkert sätt. Riskerna i konsumtionsvaror bör i första hand undanröjas genom produktdesign, eftersom bruksanvisningar endast är ett sekundärt sätt att minska riskerna.

Bruksanvisningarna och varningarna ska beakta risken för felaktig användning. Det innebär en situation där en konsumtionsvara oavsiktligt används fel. Olika möjliga situationer med felaktig användning bör övervägas redan vid utformningen av produkten och innan produkten tas med i produktsortimentet. Alla tänkbara, men osannolika, sätt för felaktig användning behöver inte beaktas.

När man funderar på sätten att använda en vara fel är det till exempel värt att uppmärksamma följande:

• Kan man anta att en konsumtionsvara används fel, eftersom den har samma egenskaper som en annan konsumtionsvara?
• Kan man anta att en konsumtionsvara används fel för att ersätta egenskaperna som en annan konsumtionsvara med samma användningssätt saknar?
• Vilka är de potentiella användarna av produkten, med särskild uppmärksamhet på grupper som barn och äldre?
• Kan produkten förväxlas med en produkt som används för ett annat ändamål?
• Skiljer sig produkten från det sätt på vilket liknande produkter vanligtvis används?