Gasapparater

Säkerhetskrav

De grundläggande kraven för gasanordningar anges i bilaga I till förordningen om gasanordningar. De krav som anges i förordningen är till sin karaktär definitioner för att uppnå en tillräcklig säkerhetsnivå.

Förordningen innehåller inga numeriska krav, eftersom det skulle vara omöjligt att fastställa enhetliga gränsvärden för alla anordningar som omfattas av förordningen. I förordningen fastställs inte heller vilka lösningar som ska användas för att uppfylla kraven, utan här ges tillverkarna handlingsutrymme när det gäller olika tekniska lösningar.

I de grundläggande kraven anges att anordningarna ska vara konstruerade och tillverkade så att de fungerar säkert och att de vid normal användning inte medför fara för människor, husdjur eller egendom. Tillverkaren är skyldig att analysera riskerna för att kartlägga riskerna med den anordning som tillverkaren tillverkar. Anordningarnas material ska vara lämpligt för det avsedda ändamålet och ska tåla förutsebara mekaniska, kemiska och termiska förhållanden.

I de grundläggande krav som gäller anordningens konstruktion och tillverkning konstateras bland annat att anordningarna ska konstrueras och tillverkas på ett sådant sätt att

• risken för explosion vid brand från en yttre källa är så liten som möjligt
• anordningarna ska fungera säkert när hjälpenergin varierar inom normala gränser
• risker i samband med gasen och som orsakas av elektriska faror förhindras
• risker i samband med gasen och som orsakas av faror som anknyter till elektromagnetiska fenomen förhindras
• ett fel på en säkerhets-, styr- eller justeringsanordning inte orsakar ett tillbud
• Om anordningen är försedd med säkerhets- och styranordningar, får säkerhetsanordningarnas funktion inte kringgås med styranordningarna.
• Läckande gas utgör ingen fara
• vid normal användning är tändningen och omtändningen jämna och antändningen sker genomgående
• vid normal användning är förbränningsprocessen stabil och förbränningsprodukterna innehåller inga hälsofarliga ämnen utöver de godtagbara halterna
• delar som installeras eller placeras i omedelbar närhet till olika slags ytor får inte hettas upp till temperaturer som skulle orsaka fara
• delar som kan komma i kontakt med livsmedel eller vatten avsett för mänskligt bruk får inte försämra livsmedels- eller vattenkvaliteten.

Obs. Ovanstående är inte en uttömmande förteckning över de grundläggande kraven i förordningen.

Närmare produktspecifika krav och testmetoder för att påvisa överensstämmelse anges i europeiska standarder.

Vad innebär anordningens presumtion om överensstämmelse?

När en anordning konstrueras och tillverkas i enlighet med harmoniserade standarder åtnjuter anordningen en s.k. presumtion om överensstämmelse, det vill säga den anses uppfylla de grundläggande kraven i EU-lagstiftningen, om

• tillverkaren har konstruerat, tillverkat, kontrollerat och testat produkten i enlighet med harmoniserade standarder
• och produkten till fullo överensstämmer med alla harmoniserade standarder som gäller den.

Tillverkaren är inte skyldig att tillverka produkten i enlighet med standarderna, standarderna är till sin natur rekommendationer och användningen av dem är frivillig. De krav som fastställts i lagar och förordningar är förpliktande, det vill säga de måste följas.

Vad är en harmoniserad standard?

EU:s produktlagstiftning ställer grundläggande krav på vissa produktgrupper när det gäller säkerhet, hälsa och miljö. För att underlätta tillverkningen av produkter som uppfyller kraven och för att uppfylla kraven i EU-lagstiftningen utarbetar man på uppdrag av EU europeiska standarder, det vill säga harmoniserade standarder. En harmoniserad standard är en standard som utarbetats av en europeisk standardiseringsorganisation och som på kommissionens begäran har fastställts för tillämpningen av EU:s produktlagstiftning. De harmoniserade standardernas referensuppgifter offentliggörs i EU:s officiella tidning.

Europeiska unionens officiella tidning EUT (Official Journal of the European Union = OJEU)

Europeiska unionens officiella tidning (EUT) är en central källa för innehållet i EUR-Lex. Den publiceras dagligen på EU:s officiella språk (regelbundet måndag–fredag, endast i brådskande fall på lördagar, söndagar och allmänna helgdagar).

Tidningen innehåller 2 serier:

• L (lagstiftning)

• C (tillkännagivanden och meddelanden)

Underserien CA (t.ex. C019A), som publiceras samma dag med samma nummer som C-serien, innehåller bland annat intresseanmälningar och platsannonser. Tidningarna i CA-serien kan ges ut på ett, flera eller alla officiella språk.

De nya underserierna LI och CI infördes 1.1.2016. Detta ger flexibilitet i situationer där det planerade innehållet i den officiella tidningen ändras. Sedan 1.7.2013 har den elektroniska versionen av den officiella tidningen varit en beviskraftig version med rättslig verkan.

Europeiska unionens officiella tidning