Elektrisk utrustning

Elsäkerhet

En elektrisk produkt ska vara säker för människor, husdjur och egendom när den är korrekt installerad, använd och underhållen enligt anvisningarna. De vanligaste farorna med el är eldsvåda och elstöt. Elsäkerheten regleras genom elsäkerhetslagen och lågspänningsdirektivet, LVD, Low Voltage Directive. Lågspänningsdirektivet gäller inte alla elektriska produkter, men enligt elsäkerhetslagen ska alla apparater vara säkra.

Lågspänningsdirektivet gäller elektriska produkter som släppts ut på marknaden och som är avsedda att användas

• vid märkspänning mellan 50 och 1 000 V för växelström (AC)
• vid märkspänning mellan 75 och 1 500 V för likström (DC).

Med märkspänning avses ingångs- eller utgångsspänning i den elektroniska produkten, inte eventuella spänningar som finns inuti produkten.

 Tillämpningen av LVD-direktivet omfattar inte

• elektriska produkter som används i explosionsfarlig miljö
• elektriska produkter konstruerade för radiologi och medicinska ändamål
• elektriska delar för varu- och personhissar
• elmätare
• stickproppar och uttag för hushållsbruk
• elstängsel
• radiostörningar
• specialiserade elektriska produkter för användning på fartyg, i flygplan eller på tåg
• specialbyggd testningsutrustning avsedd för yrkesmänniskor som används i forsknings- och utvecklingsenheter.

I bilaga VII till lågspänningsdirektivets tillämpningsguide (Low voltage directive 2014/35/EU Guidelines) på EU-kommissionens webbplats finns ytterligare exempel, inklusive bilder, på produkter som omfattas av direktivet och som inte omfattas av direktivet.

Lagstiftningen, elsäkerhetslagen och lågspänningsdirektivet innehåller endast allmänna säkerhets- och hälsokrav, samt märkningskrav för apparaterna. Närmare tekniska krav och märkningskrav har angetts i standarderna.

Driftsmiljö

Elektriska produkter används under mycket olika förhållanden och på mycket olika platser. Ju mer krävande förhållandena är, desto viktigare är det att använda just de elektriska produkter som lämpar sig för dem.

För kapslingsklassificeringen av elektriska produkter används en internationell IP-klassificering. IP-kodens första identifikationsnummer berättar hur kapslingen skyddar människor från att vidröra farliga delar samt hur kapslingen skyddar produkten från att främmande föremål och damm tränger in i den. Det andra numret anger hur kapseln förhindrar skadlig inträngning av vatten. Om produktskylten inte har någon annan märkning, är produkten endast avsedd för användning i torrt inomhusutrymme (IP20). På produkter för utomhusbruk är IP-koden vanligtvis IP 34 (stänkvattentät) eller högre, IP44 är en mycket vanlig beteckning.

Anslutningskablarna för apparater för utomhusbruk ska tåla hantering i kyla och fukt. Tillverkaren ska också försäkra sig om att  tjockleken av ledarna uppfyller de krav som apparatens effekt och andra egenskaper kräver.

Som en speciell egenskap på grund av Finlands nordliga läge, finns det ett nationellt undantagskrav gällande köldtåligheten hos bilvärmarnas anslutningskabel, vilket är bra att notera. I Finland måste kabeln tåla hantering vid kyla på -40 °C, medan det räcker med -25 °C på andra ställen.

Dessutom ställer även den nationella elinstallationsstandarden krav, till exempel kräver vissa monteringsplatser en viss vattentäthet eller kopplingsmetod för produkten. Till exempel i badrummen har man definierat olika zoner som gäller avståndet från en vattenpunkt till fasta produkter, exempelvis i närheten av duschen ska produkten vara stänkvattentät (IPX4), men när avståndet är tillräckligt långt räcker det med en vanlig produkt avsedd för ett torrt utrymme (IPX0). När badrummet finns i anslutning till bastun är kravet minst IPX1. Kapslingsklassen för produkter som finns utomhus skyddade mot regn måste vara minst droppvattentät (IPX1).

Eluttag och stickproppar för hushållsbruk

Eluttag och stickproppar för hushållsbruk har till största delen inte standardiserats internationellt eller på europeisk nivå, utan olika länder har flera nationella standarder. Stickproppar och eluttag som är avsedda för hushålls- och motsvarande bruk i Finland ska till sin konstruktion överensstämma med någon av de standarder som tillämpas i Finland (t.ex. SFS 5610) och uppfylla de krav som anges i standarden i fråga. I standarden SFS-6000-8813 finns en förteckning över dessa standarder. Kravet gäller också stickproppen och eluttaget som utgör en strukturell del av den elektriska produkten.

Reseadaptrarna eller mer formellt omvandlingsadaptrarna gör det möjligt att utomlands ansluta en inhemsk stickpropp till ett utländskt eluttag och även en utländsk stockpropp till ett inhemskt eluttag. Reseadaptrarna är endast avsedda för tillfälligt bruk och kan inte levereras som omvandlare till exempel tillsammans med produkten, utan produkten ska förses med en stickpropp och ett eluttag enligt en standard som tillämpas i Finland. 

Bedömning och testning av överensstämmelse

När det gäller elsäkerhet är testningen av apparatens elsäkerhet en viktig del av bedömningen av överensstämmelse med kraven. För testningen är det viktigt att identifiera de standarder som gäller för produkten samt eventuella tillägg till standarderna. I början av standarderna anges tillämpningsområdet (scope) som ger en beskrivning av de produkter som omfattas av standarden. Ibland är det inte helt entydigt att en produkt omfattas av ett visst tillämpningsområde i en standard. I frågor som kräver tolkning kan man till exempel be om hjälp från standardiseringsorganisationer eller ackrediterade testlaboratorier.  

Tillverkaren kan själv testa elsäkerheten hos en apparat eller använda ett externt laboratorium. Dessutom kan till exempel importören eller distributören testa eller låta testa produkten om de vill försäkra sig om produktens säkerhet. Testningen av elsäkerheten kräver ofta kunskap om standarden samt laboratorielokaler och laboratorieutrustning, och därför rekommenderas ofta att man använder ett externt laboratorium. Dessutom ökar användningen av ett externt ackrediterat laboratorium testningens tillförlitlighet. 

När man väljer testlaboratorium lönar det sig att bedöma laboratoriets kompetens som testare. Ett nationellt ackrediteringsorgan (t.ex. FINAS i Finland, SVEDAC i Sverige, DAkkS i Tyskland) kan bevilja ett laboratorium behörighet att utföra tester enligt en viss standard. Ett ackrediterat laboratorium har klarat en objektiv utvärdering.

Du kan kontrollera det ackrediterade kompetensområdet för ett laboratorium i Finland på FINAS-ackrediteringstjänstenswebbplats.  Det lönar sig att åtminstone kontrollera följande i laboratoriets kompetensintyg:  

• Är laboratoriet ett ackrediterat testlaboratorium (bokstaven T och ett nummer t.ex. T004)
• Har man använt en standard inom laboratoriets kompetensområde? (t.ex. EN 61010-1)

På FINAS webbplats kan du även kontrollera kompetensen hos ett kalibreringslaboratorium om du behöver kalibrering för en exakt mätutrustning (t.ex. produktionstestare). I kalibreringslaboratoriets kompetensintyg kan du kontrollera om laboratoriet är behörigt att kalibrera till exempel elektriska storheter, vikt, temperatur eller fuktighet. Du känner igen ett kalibreringslaboratorium på sifferserien som börjar med bokstaven K.
Icke-certifierad testning och kalibrering lämpar sig till exempel för testningar i produktutvecklingsfasen, husets interna kalibrering eller för att söka rätt riktning mot en slutlig bedömning av överensstämmelse.

Vid testning för elsäkerhet ska produkten testas enligt en standard som är tillämplig för produkten. Elektriska produkter grundar sig vanligtvis på IEC-standarden och dessutom undersöks för samma standardnummer EN-standardens landspecifika undantag (t.ex. i Finland större köldtålighet o.dyl.) som de europeiska länderna uppgett. I övrigt har IEC- och EN-standarderna för samma standardnummer i allmänhet mycket liknande innehåll. Elsäkerhetstestningen kan vanligtvis utföras enligt följande:

• Fullständig typtestning: hela överensstämmelsen med standarden testas
• Partiell testning: endast väsentliga elsäkerhetskrav testas

Den fullständiga typtestningen är alltid ett säkrare alternativ, men den partiella testningen lämpar sig väl för exempelvis en apparat i produktutvecklingsskedet eller om man vill försäkra sig om att det inte finns några uppenbara säkerhetsbrister i produkten.  
Vid elsäkerhetstestningen av en produkt undersöks vanligtvis åtminstone följande:

• Märkningar och anvisningar
• Produktskylt, varningar, bruksanvisningar
• Produktens mekaniska konstruktion
• IP-klassificering, kapselns hållfasthet, vassa kanter osv.
• Materialens brandbeständighet (t.ex. kapseln)
• Glödtrådstest, flamprov, användning av certifierat material
• Elektrisk isolering
• Spänningshållfasthetstest (med intervallen primär-sekundär, primär-kapsel)
• Yt- och luftavstånd (t.ex. tillräcklig isolering i transformatorn)
• Felförsök
• Ett enda fel (t.ex. kortslutning av en komponent)
• Överbelastning
• Förutsebar felaktig användning
• Komponenter och deras dimensionering
• Ledning, jordning, anslutningsdon (dimensionering, material)
• Säkerhetskomponenter (t.ex. säkring, säkringens storlek)
• Kritiska komponenter (t.ex. kondensator mellan faserna, transformatorer, optokopplare)
• Anslutning till elnätet
• Stickproppens konstruktion, dragavlastning, dimensionering av matningskabeln

Dessutom medför de olika produkternas egna produktstandarder egna särskilda krav för att en produkt ska kunna utformas och användas på ett säkert sätt (t.ex. kaffebryggare, eluttag, armaturer).

Det är bra att kontrollera de grundläggande uppgifterna i rapporten från testningen eller tillverkaren. Till exempel för vilken apparat rapporten är gjord och finns modellen för den aktuella apparaten i rapporten. Testlaboratoriets kompetens kan bedömas på det sätt som beskrivs ovan. Dessutom är det skäl att kontrollera vilken standard som tillämpats vid testningen. Även om man inte vet något om själva apparaten eller de standarder som är förknippade med den, är det värt att kontrollera följande i standarden:

• Standardens namn
• Tillämpningsområde (Scope)
• Om versionen som använts i testet är den senaste versionen av standarden

Val av standarder

Man kan kontrollera den senaste versionen av en IEC-standard i elbranschens internationella standardiseringsorganisation IEC:s nätbutik . Dessutom har webbplatsen en "preview"-knapp med hjälp av vilken man får gratis tillgång till standardens tillämpningsområde (scope) och innehållsförteckning. Standardens namn eller tillämpningsområde (scope) gör det möjligt att bedöma om man är på ungefär rätt väg (t.ex. om produkten är en taklampa och den standard som används är för brödrostar).

De senaste versionerna av de standarder som tillämpas i Europa är i sin tur tillgängliga på elbranschens europeiska standardiseringsorganisation CENELEC:s webbplats. Om man vet standardens nummer, kan man göra sökningar i punkten "standard reference".

I EU-försäkran om överensstämmelse kan man hänvisa till harmoniserade EN-standarder som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. På kommissionens webbplats finns en lista över harmoniserade standarder i lågspänningsdirektivet (t.ex. ”summary list as pdf” nere på sidan). Två viktiga punkter på listan är:

• Kolumn 5: "Date of start of presumption of conformity (1)", här ser man den dag då man har kunnat börja hänvisa till standarden i försäkran om överensstämmelse.
• Kolumn 10 "Date of withdrawal from OJ end of presumption of conformity (6)", här ser man den sista dagen då man kan hänvisa till denna version av standarden i EU-försäkran om överensstämmelse.

Användningen av standarder är inte obligatorisk, men ofta det enklaste sättet att säkerställa en produkts överensstämmelse.

När en ny EN-standard eller en kompletterande eller ersättande ändringsdel (amendment) har offentliggjorts, finns det vanligtvis en övergångsperiod på cirka tre år, varefter man måste hänvisa till den nya standarden i EU-försäkran om överensstämmelse (förutsatt att standarden också har offentliggjorts på listan över harmoniserade standarder).

 Vid granskningen av EU-försäkran om överensstämmelse och testrapporterna är det viktigt att beakta att det är fråga om den senaste versionen av standarden och att även standardens ändringsdelar (amendmenten) ingår. Ändringsdelen kan t.ex. innebära skärpta testkrav:

• Till exempel EN 60335-1:2012+A1:2019, ändringsdel A1 från 2019 för med sig ett högre 100 N krav på dragtestet för dragavlastningen på de apparater som ska monteras på plats.

En större teknisk ändring av standarden leder i sin tur ofta till att en helt ny standardversion publiceras.

Finländska SFS-standarder och SFS-EN-standarder inom elbranschen kan köpas på Finlands Standardiseringsförbund SFS rf:s webbplats. Majoriteten (ca 95 %) av de finländska elstandarderna är identiska med EN-standarderna. Ytterligare information om standarder och standardisering finns också på webbplatsen för Finlands standardiseringsorganisation för elteknik SESKO rf.

Läs mer om elektriska produkter:

Elsäkerhet - LVD på Tukes webbplats

Känn din produkt-webbinarium:Elsäkerhet (LVD)

Tillämpningsguide för EU:s lågspänningsdirektiv, på engelska

Harmoniserade standarder i EU:s lågspänningsdirektiv

SESKO:s förslag om standardisering och elsäkerhet